Nått ja hoppas på hos min mamma som idag förmodligen inte tänkt fira sin födelsedag......men de tänkte jag...  

Ikväll ska vi äntligen skotta ur stallet och göra de klart för att kasta in golvet.....whiho ja längtar såååå!

Sen är de ju även pappa dag så de blir tomt i Idol soffan ikväll men har ja tur kanske sis dyker upp......

För övrigt är familjen uppstigen Moa i skolan o hunden.........han snarkar på....

Ja då är de onsdag och vi har precis intagit frukosten och kommit fram till att det är väldigt kallt utan värme........pelletsbrännaren blev installerad igår och gick väl si sådär en timma innan den slog av......få se då vad som är fel!

Dagen gled fram sakta men om än relativt smärtfritt, de blev mjukkakor, hemma gjord müsli och som avslutning på kvällen var det ju veckans ridpass och idol....

Vi hant även få in vår kamin och OJJJJ va fin den är......

Nä nu ska ja krypa ner igen....

Leta fram lite fakta om vad som gäller för en jordbruksfastighet och djur men de känns som om man är så trött less och uppgiven av att HELA tiden må dåligt.....

Gubben i fråga hade ringt min bror och sagt att vi skulle ge de några dagar så skulle han återkomma........men han har ju redan beslutat sig för att inte behöva se några hästar från sin gård så vad spelar de då för roll........nåja jag får iaf några dagar på mig att kolla upp vad som gäller.....

Under samtalet med min bror utryckte han följande......Ja är så allergisk så ja kan inte sova i samma rum som min sons hund.......

Hästarna står för övrigt 70 meter från hans hus och ja hoppas verkligen att han inte tänkte sova med dom i hagen.......

Min bror äger en skogsbruksfastighet på vilken man oftast har djur de är väl en av anledningarna till varför man har en gård på landet.......problemet är att så fort de hördes pratas om två hästar på gården blev genast grannarna hyper allergiska......så sjuka att om dom såg en häst i hagen 100m bort innebar det svårt insjuknande...

Min fundering är då.....

Hur är detta möjligt om det i hushållet går bra med både hundbesök och älgjakt......och det som gör mig mest frågande är......hur tänker man med en så svår sjukdom om man flyttar ut på landet och köper sig ett hus granne till en gård där de dessutom i många år bedrivits fåruppfödning.....

VARFÖR KÄNNS DE HELA mer som att människorna har ett väldigt bittert och tråkigt liv än att dom faktiskt är sjuka.....

Om ja ser till mig själv hade ja även isf sett till att vara väldigt trevlig och tillbedjande avseende djurskötseln om ja nu verkligen var i så stort behov av att få bort djuren för min egen överlevnad skull att ja inte ens haft en tanke på att ställa mig 70m bort och skrika ut HÄSTEN SKA BORT JA ÄR ALLERGISK.......bemötandet blir ju inte direkt att man tänker ja men visst sjävklart ja ska genast flytta mitt djur från min egen gård för din skull......

Grrr  bäst ja tar mig lite kaffe på detta......

                           "Man skall inte kasta skit i linneväveriet"

Var in till sunderbyn igår för att kolla trycket....tog närmare 6 timmar......varför ska de alltid ta SÅÅÅÅ länge att man redan när man är där gruvar sig för att behöva återvända......

Ja då gäller det att fylla ut även denna dag.......vi börjar med att göra bort att stor handla så är det gjort och vi kan komma hem till en proppfull kyl......om vi nu kommer hem från BB innan maten gått ut själv från kylen.....

Känns som om det enda ja tänker på just nu är träningen av "loppan" som ja aldrig verkar få börja med, ska försöka få fixat vinterhagen i helgen och om ja har tur får bror in stallgolvet......min önskan är ju att de ska stå klart lagom tills ja är tillbaka i ridbyxorna så vi kan gå ut för fulla muggar utan en massa problem runt i kring......

Nu ska ja kila ner i källaren och titta om min sambo är redo för stan........

See you!

De känns som en evighet som om det aldrig tar slut, stundvis tror ja att man kan bli sjuk att man trillar av linan åt fel håll....den man balanserat på i över niomånader med ett konstant lidande men med ett hopp större än man trodde man hade, de sliter på stjälen de sliter på psyket de sliter på hälsan och mest av allt sliter de på hoppet......sakta försvinner tron på att de strax är över.......man börjar tro att någon medvetet straffar en........de svider i mig då ja hör kvinnor berätta om deras underbara graviditeter själv hade ja varit överlycklig om ja under dessa 41 veckor kunnat få två hela dagar av just den känslan, utan att behöva känna blodet rinna i halsen och gallan fräta sönder mina tänder, att få ligga och läsa njuta av tiden utan att behöva vrida sig i plågor över det ständiga illamåendet som inte ens lämnar en i fred om natten.

Jag längtar efter mitt liv då ja njuter av frukosten, går och tränar och pumpar upp pulsen till max för att sedan lämna gymet med en känsla av total frihet, ja längtar efter att få susa genom skogen i full galopp ja längtar efter känslan av att må bra att vara tillfreds att kunna uppskatta det jag har, att få planera morgondagen med iver att få längta efter varje ny dag tillsammans med hela min familj.....