Fy faaan va ja blir rädd när ja läser om denna människa...............

De är skillnad på att ha en svacka i livet och vara utbränd. men många idag missbrukar ordet utbränd.........

Läs och tänk er för!

1. Min huvudvärk. Jag DÖÖÖÖÖR snart av min huvudvärk. Jag har haft det sen December 2012. Kommer ihåg när Frida hade huvudvärk en dag, hon kunde knappt röra sig och orkade ingenting och frågade mig hur fan jag orkar. Ja, hur fan orkar jag???? Jag gör inte det snart längre. Jag blir GALEN, jag kan INTE koncentrera mig oftast. Snart ger jag upp! Jag äter citodon och hatar det för jag vill ju inte äta smärtstillande, men just nu är de det enda hoppet jag har. Det enda av alla smärtstillande som fungerar. Men jag är rädd för att behöva trappa upp och att kroppen vänjer sig. Men egentligen är ju en citodon som en alvedon men med kodein i. Alvedon och ipren och allt annat jag testat (skriver på recept) fungerar ingenting. Så, ja…det här börjar jag verkligen tröttna på nu. Jag har ju röntgat huvudet och har inget annat. Men det här äter snart upp mig.

2. Min sociala fobi. Eller jag har inte social fobi men jag kan bara inte vistas i stora sällskap eller i folkmängder. Och verkligen inte med folk jag inte känner. Två dagar innan då har jag panik, kan inte sova, är orolig och samma dag svettas jag, har hjärtklappning och kan få en panikattack (Svimmar och hyperventilerar). Det gör så JÄVLA ONT, för jag vill ju också vara med på födelsedagar, kalas, dop, festar, event, tjejkvällar och allt sånt. Det funkar försig med tjejkvällar när det är nära vänner som jag känner och kan slappna av med. Men helst hemma hos mig. Och det hatar jag också! Jag vill också in till stan, mysa på ett fik, gå ut på restaurang och äta middag. Visst, det går som sagt om jag är med nära och kära, men vi får alltid boka på ett lugnt ställe då. Och om jag end ag mår bra och te x är på stan, då får jag sota för det dagen efter för då är hjärnan helt slutkörd.

3. Min energi. Eftersom allt sker från hjärnan så funkar inte mycket i min kropp nu. Jag har ingen energi för 5 öre. Det skulle aldrig finnas i mitt liv att gå ut och gå en powerwalk på morgonen liksom. Mina läkare säger att jag inte ens får gå pw. För det stressar upp kroppen att gå snabbt. Jag får gå lugna promenader. Jävligt kul. Som TUR är har jag mina hästar- räddningen i nöden. Men det är inte kul att vara trött hela tiden. Vaknar jag pigg nån gång så jobbar min hjärna i 100, och det resulterar i att jag är slut i 2 dagar efter det. Och då snackar vi slut, inte gå utanför dörren. Sen kan världens minsta sak vara så sjukt jobbigt för mig. Typ som att posta ett brev… ibland känner jag att jag hellre kunde dö än att posta det där brevet…

4. Sömn. Självklart har jag problem med sömnen också. Värst är att somna, det går inte. Jag har alltid HATAT att sova och nu går det inte alls. Blir jättestressad av tanken att ligga ner och försöka sova. Så där har jag stora problem, men det HAR faktiskt blivit bättre sedan jag flyttade hit så det ska jag säga. Oerhört bra! Men, det är fortfarande svårt.

5. Ångest. Här kommer en stor del i allt. Jag kan få enorm ångest. Och då är det oro, hjärtklappning, svettas, kan bli yr, svimma och hyperventilera och gråta. Ångest har jag kanske…. 4-5 gånger i veckan, men då har det också blivit bättre. Ofta får jag det när jag blir väldigt stressad. Te x om jag bokat in ett dop, då får jag ångest både dagen innan och samma dag och måste avboka. När jag och Malin åkte till Västervik så åkte vi förbi Ringarum där Cajsa ligger begravd så fick Malin stanna på E:4an för att jag inte kunde andas, hyperventilerade och fick panikattack och bara grät.

6. Att jag blir så oerhört svettig. Ja, det kanske inte lät så fräsch. Men jag svettas liksom inte så att det luktar svett och kommer svett under armarna- utan jag svettas på HELA kroppen. Läkarna säger att min hjärna varit så uppe i varv, eller såhär… en vanlig människa är uppe i varv på dagen och sedan när de lägger sig så slappnar kroppen och hjärnan av. Med mig är det så att när jag lägger mig i sängen så slappnar min kropp av, men inte min hjärna. Den går på högvarv och eftersom kroppen slappnar av blir det kaos i kroppen och då svettas jag eftersom hjärnan jobbar så hårt. Jag vaknar cirka 3 ggr per natt, antingen får jag byta lakan eftersom det är dyngsurt, eller så får jag ha en handduk bredvid och torka av mig. Och då rinner det ÖVERALLT, på låren, vaderna, magen och ryggen. Det är som att jag precis gått upp ur vattnet och inte torkat mig. Helt vidrigt och helt sjukt! Har faktiskt aldrig varken sett eller hört något liknande.  Det enda bra är att det inte luktar svett det är mer som…ja vatten. Haha blä. Men tänk er när jag ridit då? Då är ALLA kläder helt genomblöta.

7. Mitt minne. Alltså  jag minns inte vad jag gjorde för 10 minuter sen. 70% av mina dagar går ut på att leta efter saker. Jag tappar även bort saker hela tiden. Det är enormt frustrerande att ena sekunden hålla i en sak för att nästa sekund inte ha en aning om var jag la den. Sen är den borta för alltid. Häromveckan glömde jag min sprillans nya kamera i regnet ute så den gick sönder. Jag glömmer väldigt mycket och tappar bort allt som är viktigt. Även ord, jag tappar ord och meningar hela tiden. När jag pratar, när jag skriver. Ibland kommer jag inte på enkla ord som “kommunicera”. Då får jag typ fråga Malin “Eh vad heter det när man pratar med varandra du vet?”…. jag ni förstår nivån….Jag stavar också fel väldigt mycket. Får rätta mina blogginlägg typ 15 ggr (det här var exakt 15 ggr) för ord som jag stavat fel. Då menar jag inte särskrivning eller stavning, utan nu pratar vi att rubriken här var typ “Shr är min riktgt status”. Illa! Jag HATAR när det är felstavat på en blogg.

8. Rädsla. Jag är livrädd för att få bryta upp relationer för det här. Att de inte ska förstå. Det är min värsta rädsla. Sen rädsla nummer 2 är att aldrig bli frisk. Just nu känns det så. Jag kommer aldrig bli bra! Rädsla nummer 3 är att få nån leversjukdom för att man äter paracetamol (som finns i alvedon). Jag är livrädd för det för jag måste äta så många värktabletter varje dag. Jag är ständigt rädd för att folk ska bli besvikna och ledsna på mig.

9. Alla konsekvenser. Kommer jag att missa allt hela livet? Jag har missat mina systerbarns födelsedagar, kompisars födelsedagar, alla kalas- ja allt det senaste 2 åren typ. Jag får knappt inbjudningar längre för att jag aldrig kommer, haha. Inte för att jag bryr mig jättemkt om det, mer för att visa att jag inte kan göra saker. Sedan eftersom att jag inte minns något och tappar bort allt så kräver det sjukt mycket mer jobb eftersom det ger konsekvenser.

10. Den onda cirkeln. Alla dessa 10 punkter hör samman och det ena startar igång det andra. Det är det jobbigaste av allt. Ett exempel: Jag har alltid huvudvärk, sen får jag ångest över att gå på ett te x dop, då får jag panikattack, sen blir jag rädd för att göra folk besvikna. Sen har jag köpt dop-present som jag ska skicka och då har jag självklart tappat bort den. Och om jag skulle hitta det så får jag ångest och vill dö för att åka och posta det…Då börjar jag svettas och får ångest igen och blir ihjälstressad, och ja… så är ekorre-hjulet igång. Okej om det händer då och då- men det händer mig dagligen, typ varje dag. Kanske inte just allt på listan, men allt på listan händer samtidigt kanske 4-5 dagar i veckan. Men det mesta händer nån gång om dagen varje dag, medan några punkter (huvudvärk, svett, minne, rädsla, sömn, energi händer varje dag.

Som liksom ger en belägg för alla dom där blåögda stunderna. ....varför frågar man saker man egentligen inte vill veta? O varför ska folk ha så jävla svårt att vräka ur sig sanningen. ......tror man helt ärligt att man kan leva på en lögn utan att falla igenom bara för att man själv inte vill ta dom jobbiga besluten! Är d för att d ska se så bra ut från sitt eget håll så man själv kan skylla situationen på någon annan, eller handlar d helt enkelt om att man både vill ha kakan å äta den???

Fuck för oärlighet!!!

Sådär nu känns d bättre ;-)

saker i vardagen.......finns d ju några stycken av....endel har man mer tålamod med andra mindre men de som absolut är värst är teknikstrul.....ja brinnerav på noll nix sekunder o vill liksom bara skrika ut " Ge mig grejer som fungerar" alternativt en liten dvärg som hoppar fram o bara fixar när ja behöver d.....o med lite halvtaskig nattsömn som grädde på moset känner ja mig inte som "Hallo kitty" snarare "goodbye kitty".....:-D

På hästfronten känns d bra i hjärtat o vi har fått en massa fina bilder från Sacks nya hem?

Om vi nu bortser från den där "Hallokitty" grejen så har vi en helt underbar vinterdag.....en sånn där dag då man inte bytt livet här uppe mot något annat.....Å nä Peter inte ens mot USA......men fråga mig gärna igen om typ 4 veckor "ler"


Ut i naturen vänner o andas in den höga klara november luften........snart har vi jul ;-)

Medan ja läser att min syster älskar måndagar känner ja nog mer själv att ja avgudar fredagar. ....för vet ni hur länge d är från måndag till fredag :-D

Visst blir man ju en erfarenhet rikare av exakt allt man utsätter sig för och blir utsatt av......idag har ja insett vilken otrolig kontrollmänniska ja är när d kommer till livet i allmännhet.....kan man vara grymt impulsiv men ändå kontrollerad så då är d ja i ett nötskal :-)

Idag VAB:ar ja för att sköta 48 timmars regeln o ja måste säga att d går riktigt bra strosa runt i morgonrock.....d är bara nån enstaka gång då o då ja får ett litet hjärtpåslag o känner att ja vill hoppa i gummistövlarna o ge mig ut till närmsta stall för att lyfta lite dynga......men lika fort kommer ja på mig själv med att känna att hjärtat trots allt landat o d är mer ett invant beteende än något annat <3

Efter som Casper är hemma på 48 timmars regeln så innebär d att han tillsynes är helt frisk o därför sprutar av energi o d finns ingen unge i hela världen som är så fruktansvärt söt i sitt ordval......hjärtat bara stannar ibland.....som när han sätter sig på golvet o pratar me Baloo precis som om bara dom två existerar o ja hör honom säga.....ja älskar dig du är min favorit hund men nu måste ja baka me storasyster. ...<3 Dessa stunder hade ja kunnat ha 2 barn till för dom får hjärtat att helt kravlöst explodera. ....
Ha en fin måndag alla fina!

Så kändes d att komma till stallet idag....har aldrig träffat en så speciell häst o vare sig han är galen eller lugn (så lugn en arab kan bli) så är han den roligaste häst ja suttit på....spelar liksom ingen roll om han är lite rädd o osäker han litar på en till 100% o gör allt me sånn otrolig vilja o nyfikenhet, vi är ett team!

I helgen har ja liksom som så många gånger förr insett att ja aldrig kommer att "vänja" mig vid småbarns livets planerande och oplanerade händelser......ja kommer alltid bli lika överraskad då ja redan är sen till jobbet o blir fast i hallen med ett barn som lagt sig på rygg o hejvilt skriker  "ja ska inte ha täckbyxor" eller dom gånger man vaknar mitt i natten o undrar va d är som låter.....tills man inser att. ..."just ja sådär låter d när ett barn spyr i sängen" o på noll nix sekunder flyger man upp ur sängen....;-) Trevlig söndag vänner :-D

Äntligen har vi fått ordning på hästeriet. Idag åkte Sack till sin nya familj o ja bara vet att han kommer få d underbart bra, en jätte rar familj med en dotter som såg helt salig ut över att få hem en nästan egen ponny, tog väl ca 2 min för Sack att kliva på transporten o han hade även backat ut hur lugnt o fint som helst.....sååå skönt att allt gått så bra. Milo fick sedan promenera över till sina nya vänner oäven den biten gick hur bra som helst.....nästan så man liksom stod där o tänkte "blir d inte mer än såhär" :-D även ja själv känner att d ska bli så kul med lite stallkompisar under den här tråkiga delen av vintern då man liksom mest känner att d är mörkt o dagarna för korta <3

Ikväll stängde ja dörren till d gamla, nu väntar ett annat liv.....

Började dagen med nyttig separations ångest......?

Men på tal om vila tycker ja inte om ordet.....d får d att krypa i kroppen nästan lite panikartat.....ja vill liksom spara d där vilandet.....ha d innestående till den dagen ja verkligen behöver det......
Men idag har ja gett huvudet möjlighet att pausa......efter 2 timmar i stallet med tomma tankar o bara känsla känner ja mig tillfreds i själen, varje gång ja upplever detta inser ja värdet i att våga gå sin egen väg. ....

Men visst kommer vi sakna detta.....
Fast ja vet oxå att något större väntar<3

Gör att tankarna smyger på......................ibland på gott ibland på ont!

Fördelen är stunder som idag då snön faller ner helt oberört över ens axlar och tystanden är så påtaglig att man hör sitt eget hjärta............allt är bara helt stilla och känslan av lycka värmer mig innifrån  

Gomorgon vänner!